Varför hänga upp sig på en och samma grej/person? Jag har lärt mig att livet går vidare trots en motgång .. Motgångar ska bara göra en starkare, och det har mina motgångar gjort, det som inte dödar mig gör mig verkligen starkare. Ni som går och stör er på ett gammalt ex eller vadsom, bit ihop, tänk på er själva och vad ni kan göra bättre för att må bättre i er själva. För ni mår ju bara sämre genom att gå och tänka på den människan när ni kunde gjort något bättre av just den dagen ni lägger energi på vad? en person ni inte alls gillar och inte alls vill ha med att göra, onödigt !!!! Jag vet själv av egna erfarenheter att går jag och stör mig på ex, tjejer, hit och dit så mår jag jätte dåligt, dessutom bråkar jag med den jag istället ska älska. Vill man det? Nej såklart inte så varför låta en människa som inte äns betyder ett skit förstöra något som är värdefullt. Jag är klar med det och fokuserar endast på dem problemen som verkligen finns där och på sakerna som man ska sätta värde på. På så sätt mår jag riktigt jävla bra !!!

Jobb, jag klarade provet galant och kan därför börja jobba fullt nu. :D Perfekt, måste tjäna pengar så jag kan spara och resa sen flytta. Jag tycker att har man nått stadiet till en bättre ekonomi ska man flytta och klara sig på egen hand. Det har jag iofs alltid gjort, tvättat mina kläder sen jag var fjorton, städat mitt rum sen jag var yngre, fått hjälpa till med mat, städning, handla och allt, jag hatade det då, men nu är jag evigt tacksam, för mamma har hjälpt mig att stå på egna ben. :)

Nej nu ska jag fortsätta vara nervis och titta lite tv, the moment of truth.. :D Många kramar från en nervös Alexandra

Jag vet att det varit bloggtorka ett tag, men har haft lite att göra. :) Jag har börjat träna på gym nu, har tränat varje dag sen i söndags, två timmar om dagen. :) Och i onsdags blev det två gånger, en gång på morgonen och en på kvällen. Sen på natten blev det en tripp till Stockholm och nu är jag här.  Ska ut och springa lite så jag håller min träning igång. Sen på måndag blir det hårdträning på gymmet igen. Måste träna upp min kondition iochmed min sång, och jag lovar den har redan blivit så mycket bättre, kan gå i trappor och långa uppförsbackar utan att bli anfådd lätt. Fantastiskt, nog den bästa inversteringen någonsin faktiskt. Träna handlar ju inte bara om att bygga muskler och få bättre kondis, det handlar om hur man mår i sig själv, och min självkänsla plus humör har bara gått uppåt när jag börjat träna. Jag är mer villig att göra saker och skrattar åt problemen ibland. Lite magiskt ändå att träning kan gör det för psyket.

Vad gör jag i Stockholm då? Ja, om man nu strax ska flytta hit så måste man känna sig hemma. ;) hehe, nej men saker ska göras här.. inget jag vill nämna ;) Aa iaf dags för springning in i duschen iväg till staden och fika .. Kramar

Läste om en sjukdom, grandios, personlighetsstörning, och det är nästan läskigt att läsa, sjukdomen där man tror att man är störst, bäst och vackrast !! Ta en titt och se om ni känner igen något..

1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).
2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
3. Tror att han eller hon är “speciell” och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner.
4. Kräver stor beundran.
6. Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder
10. Slänger sig med titlar som han/hon inte har och påstår sig ha genomgått utbildningar som han/hon inte gått.
11. Anses sig ha talanger och begåvning som inte är uppenbara för andra, men förväntar sig ändå att andra ska behandla henne som om hon har dessa talanger.
12. Anser sig vara predestinerad för framgång, och om denna framgång inte uppnåtts är det någon annans fel, t ex vännernas/familjens fel.
13. Sätter människor som har fina yrken och fina titlar på piedestal medan hon nedvärderar människor som har vanliga yrken eller saknar titlar.
14. Har ständigt nya romanser, flirtar och förför.
15. Reagerar med vrede på kritik, ifrågasättande eller tillsägelser.
16. Har svårt att smälta att du inte har lika mycket tid med henne när du skaffat förhållande eller fått barn.
17. Tror att alla som kritiserar henne för något egentligen är avundsjuka på henne.

skumt alltså .. :)

Sitter förresten hos mamma nu, ska strax hem och nanna kudden, skönt att man äntligen kan ta hand om sig själv och inte vara stuck hos mamma all the time .. Kramis

Ha det kalas mina vänner .. kram kram

Så blev min hårfärg. :D inte riktigt täckande pga mina slingor, så jag ska färga en gång till. Fy vad jag älskar att vara mörk !! :D Nu ska jag hem till mamma och fira min födelsedag med lite god frukost .. Ha det fint allesammans Kramar

Godmorgon

Jag är mörk igen, gillar inte alls det ljusa tråkiga, förstår inte varför jag ska ge mig in på det när jag vet att jag tröttnar efter några veckor, men nu är jag nöjd iallafall och jag älskar mitt mörka, långa hår. :D 

The music går alltid framåt, det är bara att vänta och se vad som sker. Saker tar tid och man måste ha tålamod i denna branschen. :)

Jag sitter och kollar på Montel show. Där var nyss en liten flicka som sa att hon hatar sig själv. Och så sa hon att barnen i skolan spottar efter henne och mobbar henne. Hon brukar sitta på toalettan på lunchen för att slippa allt. Ska det behöva vara så? Ska man behöva möta elaka människor varje dag? Inte bara i verkligheten utan ofta på internet. Jag verkligen hatar sånna människor, vad tänker dom med egentligen? Säger man och skriver grejor bara för att? Tjejen på tv va så himla söt, tro mig, jätte vacker, och det är oftast dom som blir undanstötta för att dom har något som ingen annan har. Jag är så arg, för jag har själv blivit utsatt för sånt i högstadiet, önskar nu att jag hade den styrkan jag har nu, då hade jag blåst alla mobbare på några minuter. Det sitter i, deras ord ekar fortf i min hjärna och det känns som det kommer göra det hela livet. Hellre hade jag fått en knytnäve i huvudet, för den smärtan varar bara i några dagar.. Och internet, internet är en hemsk plats att bli mobbad på, människor kanske inte märker det, men att skriva ut vissa saker på internet som är riktat mot människor man “hatar” är så patetiskt och onödigt. Det är liksom inte bara den man hatar som tar stryk av det, utan människor som verkligen lider av en sak och läser det blir sårade. Men jag antar att sånna människor är så upptagna i sig själva och skite ri hur andra mår bara dom själv mår bra. Men vem mår bra genom att såra andra människor egentligen? Det är bara en ren skyddsgrej vissa har för att dom själv mår så dåligt. Men att andra ska behöva lida av det och vissa tar också sitt liv pga sånna är hemskt. Dom personerna som gör att en annan människa tar sitt liv är lika mycket mördare som dom med kniv i handen !! Varför ska vi människor hata så mycket som vi gör? Om man hatar en människa ska man göra allt för att undvika den, inte försöka göra allt för att den ska må dåligt, och ovanpå det lägger man sin egen energi på en människa man hatar istället för dom man älskar. Onödigt.. Nej, mer kärlek till världen tack !!

Ha en bra dag, för det ska jag ha !! :D Kram kram

Jag satt och funderade häromdagen på min mamma. Min mamma har alltid varit den som styrt allt i familjen men hon har alltid också kunnat luta sig på pappa som varit den man nästan varit lite rädd för, ja rädd på rätt sätt då såklart, han skulle aldrig kunna röra ett finger på oss. Mina föräldrar är hårda, men på rätt sätt. Jag skulle aldrig kunna kalla min mamma för något ont trots att jag är sur på henne. Och det handlar om respekt.

När man är 21 år, som jag är snart, så gör man egna val i livet. Bara för att jag väljer att göra en grej som inte min mamma tycker om, så betyder inte det att jag inte respekterar henne, hon har lärt mig rätt och fel, men sen att jag kanske gör ett snesteg eller väljer en väg hon inte gillar så respekterar jag henne ändå. Vi säger att jag väljer att börja röka, såklart råder min mamma och pappa mig att inte börja, men jag är 21år, så dom kan inte förbjuda det eftersom jag ändå kan göra det bakom deras rygg, där har vi det, bakoms deras rygg, hur respektlöst är inte det? Hellre att dom vet det än att gå bakom deras rygg och ljuga för dom att man aldrig äns rört en cigarett. Tänk vilken besvikelse det blir för dom när man kanske en gång står med en cigg istan och mamma kör förbi.

Jag har lärt mig att berätta allt för mamma, som sedan fört vidare det till pappa. Hon skulle aldrig kunna ljuga för honom för han har liksom rätt att veta det lika mycket som henne. Dessutom älskar jag att jag har en bra relation med mamma, jag mår så mycket bättre av att berätta allt för henne och slippa ringa en kompis som måste ljuga för mig för att jag vill sova över hos min pojkvän? .. Jag vet att där finns många som måste göra det, och jag klandrar inte dom för fem öre, tvärtom jag vet att dom också skulle viljat ha en bra relation med sina föräldrar.

Men däremot klandrar jag  dom som säger att “ljuga” för sina föräldrar är som att respektera sina föräldrar. Om man nu inte vill t.ex röka för att visa sina föräldrar att man respekterar dom så får man låta bli, eller hur? Man kan inte låtsas att man inte röker och tro att man respekterar dom, dubbelmoral ju. Annars får man fortsätta ljuga men då kan man tyvärr inte kalla det respekt. 

Mina föräldrar har inte uppfostrat mig dåligt för att jag väljer vissa grejor, jag är så pass gammal så att jag är en egen person som gör egna val i livet. Huvudsaken är att jag vet vad rätt och fel är och att dom lärt mig det. Sen kanske jag väljer en sak som är fel, men då är det mitt egent val och inte pga att dom inte gett mig tillräckligt med fakta. Sen regler att vara hemma en viss tid, inte ha kille innan 18år osv är ju bara nyttigt och bra och det är från föräldrar till föräldrar var den gränsen går, men jag menar har man passerat 20 ska man stå på egna ben och göra egna val i livet, inte val för att behaga andra utan sig själv. Föräldrarna finns där för att uppfostra till en viss ålder,  men sen tyvärr måste man ta egna beslut för att kunna bli vuxen och stå på egna ben. Visst kan föräldrarnas uppfostran påverka det valet man gör i livet senare, men jag tror nog att där knappt finns någon förälder som uppmuntrar sitt barn till att börja röka, eller skaffa barn tidigt t.ex. 

Jag kanske låter lite rå i detta inlägget och jag menar inte alls tonåringar i fjortonsårs ålder, som sagt detta handlar om personer som kan stå på egna ben  men som ändå fortsätter att ljuga för sina föräldrar trots att man passerat den tonårslinjen. Ja, det finns dom som måste göra det, men kallar man det respekt så är det fel och jag blir arg för sånt. :) Hoppas ni förstår mig rätt iallafall.. och att ni orkat ta er genom texten.. :) Många kramar / Alexandra

Ville bara berätta att jag fått mina låtar nu. Fantastiska.. :) wow, jag är såå glad. Helt otroligt vad jag bara håller tummarna just nu. :D gör ni också det ?? kom igen.. hihi.

Om exakt en vecka fyller jag 21 år, börjar närma mig 25.. :O aah hjälp vill stanna här i åldern. vill inte bli äldre.. usch. Men jag får leva i nuet helt enkelt. Yes yes, det var väl det hela, nu ska jag sjunga lite. adiosos